Plastindustrins kompetensutmaning


IKEM senaste utredning visar ett starkt uppdämt kompetensbehov i svensk plastindustri, samtidigt som bristen på passande utbildning är stor – en svår ekvation att lösa snabbt. Detta var temat på den kompetensdag som anordnades i början av februari i Hestra.

IKEM arrangerade tillsammans med Teknikcollege Västra Småland ”Plastindustrins kompetensutmaning”. Aktiviteterna började redan kvällen innan med gruppdiskussioner i anslutning till Polymercentrums diplomering av de nya kullarna av ställare och operatörer. Dagen efter hölls en workshop med målet att ta fram början till en praktisk handlingsplan för att möta behovet av ny kompetens, både på kort och på lång sikt. Resultatet blev en lista över kompetensbehov på olika nivåer och förslag på utbildningsanordnare som kan ansvara för olika behov. Detta ger ett viktigt underlag för vidare strategiskt arbete.

IKEM presenterade även sin nya utredning om dagens och framtidens kompetensbehov i plastindustrin. Där speglas även hur plastindustrins kunder och deras underleverantörer ser på sitt kompetensbehov inom polymerområdet. Utredningen bygger på intervjuer med plastindustrin och större kunder till plastindustrin.

Hos samtliga intervjuade fanns en samstämmighet i att det saknas materialkunskap (kunskap om polymera material) inom plastindustrin. Större kunder, som Scania och Volvo, berättade att de i allt större utsträckning vänder sig till Tyskland, både för att anställa kompetens och för att anlita underleverantörer. Ett av skälen är att det i Tyskland finns betydligt fler utbildningar på olika nivåer med polymera material som fokusområde.

Utbildningssystemet har inte hängt med i plastindustrins utveckling, utan snarare stegvis backat. Tidigare fanns både gymnasieutbildningar och högskoleutbildningar med polymera inriktningar, både inom verktygsmakeri och inom kombinationen polymera material och bearbetning. Idag finns i princip inga sådana utbildningar inom det offentliga utbildningssystemet.

Samtliga intervjuade var eniga om att kompetensbehovet hos plastindustrin är stort, både på kort och lång sikt. Det finns ett stort behov av gymnasie- och YH-utbildningar med polymerinriktning gentemot yrkena verktygsmakare och operatörer/ställare.

”När det gäller ställare och operatörer genomför Polymercentrum arbetsmarknadsutbildningar som tillfälligt kan täcka behovet. För utbildningar på gymnasie- och på Yrkeshögskolenivå finns flera möjliga aktörer. Finns vilja och engagemang hos plastföretagen är Teknikcollege en partner som kan samordna insatserna och jobba för att få in plastinriktning i de olika utbildningarna”, förklarar Johanna Arvidsson, Processledare på Teknikcollege Småland.

På högskolenivå behövs utbildning som kombinerar materialkunskap och praktisk bearbetning. På civilingenjörsnivån behövs fler kurser i polymera material för konstruktörer, produktdesigners och produktionsingenjörer samt för kunskaper i samspelet mellan olika polymera material och bearbetningsmetoder.

I utredningen konstateras att samverkan mellan utbildningssystemet och företagen i Sverige inte fungerar tillfredsställande. Ett exempel är civilingenjörsutbildningarna som idag inte erbjuds fler generella kurser i polymera material till blivande konstruktörer än för trettio år sedan – trots att industrin använder mångdubbelt mer polymera material idag. Den ökade användningen har alltså inte förmedlats eller nått fram till högskolorna. Ett annat exempel är att yrkeshögskoleutbildningar startas, men fått ställa in på grund av ett för litet elevunderlag. Detta trots branschens stora utbildningsbehov.

”Vi jobbar just nu med en strategi för kompetensutveckling inom plastindustrin. De givande diskussionerna under kompetensdagarna och resultaten från utredningen är oerhört värdefulla för vårt fortsatta arbete”, konstaterar  Greta Hjortzberg, ansvarig för kompetensförsörjning på IKEM.